-
Att känna för mycket
Alex sitter på sin vanliga plats i köket. Han petar i flingorna och tar en klunk av den beska apelsinjuicen. Den gamla T-shirten han hittade i garderoben spänner över ryggen, det hjälper inte hur mycket han än försöker skruva på sig. Bredvid honom tar pappa en tugga av ostmackan utan att släppa mobilen med blicken.…
-
Taggtråden
Etty Hillesum i Westerbork 1943 Hon går längs taggtråden. Det är natt. Leran från heden klamrar sig fast under skorna. Koncentrationslägret Westerbork, 1943. Barackerna ligger i raka, geometriska mönster under en bar himmel. Strålkastarnas hårda ljus river sönder natten innanför taggtråden. På andra sidan, utom räckhåll, lyser månljuset upp de vidsträckta fälten. Etty fryser inte.…
-
Flytta hemifrån
Ljudet av Johans steg nerför trapporna hörs tydligt genom den stängda ytterdörren. Vi har burit upp och monterat IKEA-möbler hela eftermiddagen. Nu står jag stilla med ryggen mot sovalkoven. Inget mer att göra. Blicken sveper över rummet: Skrivbordet med anatomiboken uppslagen på en bild av nervsystemet, soffan, det lilla bordet framför, bokhyllan. Bortom den nakna…
-
Att svara
När marken ger vika Jag tänker fortfarande på natten jag skrev om i det förra inlägget ibland. Inte på diagnosen, den har jag glömt detaljerna kring. Inte heller på listan med åtgärder, även om jag minns känslan av att hålla den framför mig som en sköld när jag gick tillbaka in i rummet. Det jag…
-
När livet kräver svar
Den sterila korridoren är för ljus; natten utanför är becksvart. Dörrhandtaget irriterar mig, det kräver att jag tar tag i det nu direkt och öppnar. Okej. När jag trycker ner den kalla metallen gör dörren först motstånd, men ger sedan vika. Jag kliver in i dunklet. En ensam, blekgul lampa lyser vid sängen. Det lilla…
-
Meningen är inte ett mål – deN är ett vävande
Vid världsträdets rötter: Att finna sin plats i livets väv Det var inget särskilt med utflykten till Trosa. Men ändå var det det. Jag kunde ha beskrivit det så här: Idag åkte jag och min dotter till Trosa. Vi parkerade bilen, gick en promenad, köpte två böcker och fikade på ett kafé. Det var en…
-
Trosa, kaffe och de trådar vi väver
Vi älskar att fika. Min dotter och jag. Idag åker vi till Trosa. Parkerar bilen nära Coop. Kliver ut i den kyliga luften. Himlen är grå, men det är ingen risk för regn. När vi svänger runt bakom affären är vi strax framme vid det lilla torget. En cyklist studsar fram över kullerstenarna och svänger…